Borgerliga osanningar!
I ett flertal insändare och kommentarer i nyhetsartiklar har företrädare för oppositionen i landstinget gjort gällande att vi i landstingsmajoriteten inte följer fullmäktiges beslut gällande budget. Det är naturligtvis oriktigt. Beslutet följs till punkt och pricka.
Skillnaderna mellan vårt budgetförslag och den nu antagna budgeten är förmodligen mindre än många tror. Vi politiker har en tendens att, särskilt under ett valår, överdriva de skillnader som finns. Landstingets totala omslutning är 5,8 miljarder årligen, vad vi nu diskuterar är skillnader på under 100 miljoner, alltså mindre än 2 procent av den totala budgeten. När det gäller fördelningen mellan förvaltningarna är dessa också i stort desamma i de två budgetförslagen.
På några punkter skiljer sig förslagen åt och det är de som nu diskuteras. Den första stora skillnaden är att vårt förslag innehöll en ny skattesats på 10:85 medan den antagna borgerliga budgeten har en skattesats på 10:67. Det är en skillnad på 18 öre per skattekrona och innebär minskade intäkter med 72 miljoner kronor. Dessa måste betalas.
Den andra skillnaden är att oppositionen föreslår upphandling av landstingsverksamheter. Direkt berörda är verksamheterna inom Länsservice, Sjukvårdsrådgivningen och sex inte utpekade hälsocentraler inom primärvårdsförvaltningarna som vid upphandling antas ge en ekonomisk effekt på 47 miljoner kronor. För hela administrationen på lednings- och förvaltningsnivå förutsätter den antagna budgeten en kostnadsminskning med 15 miljoner kronor.
Vid landstingsstyrelsens sammanträde den 22 december gavs tjänstemännen i uppdrag att utreda förutsättningarna för upphandling av verksamheter och genomförande av alternativa driftsformer i enlighet med fullmäktiges beslut, samt att utreda förutsättningarna för att minska den samlade administrationen i landstinget i enlighet med samma beslut. Båda uppdragen ska redovisas till landstingsstyrelsen i mars nästa år. På detta sätt vill vi i styrelsemajoriteten att innehållet i den borgerliga budgeten bereds ordentligt. Vi ska komma ihåg att medan majoritetens budgetförslag beretts under flera månader av sakkunniga tjänstemän på Ledningskontoret så lades den borgerliga budgeten fram på sittande bord vid styrelsens sammanträde i november. Det är närmast ett anständighetskrav att den budget som våra verksamheter ska jobba efter bereds på ett ordentligt sätt.
Det är redan nu klart att de förväntade effekterna är orealistiska att uppnå under nästa år. Processerna med upphandling och personalminskning behöver mer tid innan de kan ge effekt. Det tar minst nio månader innan en ny entreprenör kan vara på plats. Nu kommer vi alltså att gå till botten med vilka effekter det är realistiskt att förvänta sig på kort och lång sikt. Utredningarna kommer att göras i nära samarbete mellan ledningskontoret och de berörda verksamheternas chefer och medarbetare. De fackliga organisationerna kommer också att få möjlighet att vara delaktiga i arbetet. Därefter kommer förslag till beslut att läggas på landstingsstyrelsens bord. Om det förslaget innebär drastiska avsteg från beslutet i november måste det naturligtvis upp i fullmäktige för nytt beslut. Vi ska också komma ihåg att en upphandling av sjukvårdsrådgivningen redan initierats en gång av den sittande majoriteten men dragits tillbaka efter protester från personalen.
Vi måste alltså utgå från att budgeten är underfinansierad med 72 miljoner kronor. De pengarna måste tas in. Landstingsdirektören har fått i uppdrag att ta fram kostnadsbesparande åtgärder för 55 miljoner koronor. De resterande 17 miljonerna krävs politiska beslut för. Merparten av dessa är redan fattade i styrelsen. Det rör sig inte om panikåtgärder utan om noggrant förberedda förslag som tillträdande landstingsdirektör Svante Lönnbark berett tillsammans med förvaltningscheferna och fått full uppslutning för. Så sent som för två veckor sedan rådde också full politisk enighet kring dem. Oppositionens försök att svartmåla det arbetet är ett illa dolt försök att skyla över det faktum att de lägger budgetförslag som inte är beredda.
Ann-Margret Knapp, landstingsråd (s)
Ann-Catrin Bergman, landstingsråd (mp)
Alf Norberg, landstingsråd (v)
Pellejönsarna i Söderhamn
MarcushäggströmAnnafält
Så fick då Söderhamnsvänstern (eller är det Söderhamnshögern?) sin efterlängtade hämnd!
Det simpla missnöjet över uteblivna nomineringar och gjorda val i Landstingsgruppen Gävleborg fick igår (29/9) sin slutliga kulmen. Detta missnöje som under året klätts i ”kommunistdebatt” ”plakatbärare” ” och att ”distriktsexpiditionen liknar en bunker i Sovjet”
På köpet har man lyckats framstå som radikala friskusar på vägval vänsters hemsida, hemma i Gävleborg har dock bilden av två okunniga ”pellejönsar” vuxit sig starkare.
Två personer, har tillsammans med sina sambos och ytterligare ett par bildat en sextett som utgett sig för att representera vänsterväljare i Söderhamn vilket naturligtvis är ren lögn!
Visst, man har en färggrann hemsida och ordflödet är det inget fel på, men vad vill man egentligen?
Inför vårt budgetfullmäktige i Landstinget Gävleborg hade man snickrat ihop en ”kravlista” som förutom att vara extremt bypolitisk (något som båda tidigare starkt reagerat mot) var fullständigt otidsenlig, på punkt efter punkt kunde vi visa att vi redan jobbade med frågorna som man kom med. Man har under hela detta år inte haft en aning om vad som hänt i landstinget (detta valde man själv genom att kliva ur vår landstingsgrupp) trots detta skriver man ihop en lista som möjligen kunde haft någon aktualitet för ett år sedan, listan kryddas sedan med en budget som gripits fullständigt ur luften.
Sedan säger man att oppositionens skattehöjning stöds till 95 % men man är beredd att förhandla utifrån listan, majoriteten förväntas alltså att förhandla om en lista som helt saknar trovärdighet och vid sittande bord deklarerar Marcus Häggström helt enkelt att skattesatsen är viktigare än ”listan” och allt är alltså ett spel för galleriet. Det fanns egentligen inget att förhandla om.
Tillbaka på ruta ett således, den enda strategi som någonsin funnits är att synas och att söndra allt annat är bara trams och dimridåer. Men framgången har nåtts, man har fått väldigt mycket media och man har kört en vänstermajoritet i landstinget Gävleborg i diket!
Men vem vill samarbeta med dessa personer lokalt i Söderhamn efter valet?
Vill någon överhuvudtaget ta i dem med tång?
Det är varmt o skönt att kissa i sängen men sedan blir det kallt, mycket kallt.
fullmäktige nov 2005
Ordförande, ledamöter och övriga hängivna lyssnare!
”Hälso o sjukvården världen över är en notoriskt svårstyrd verksamhet. Det hänger samman med dess stora kunskapsinnehåll och grundmurade professionella kodex, såväl som de starka känslor som förknippas med sjukdom och död.
Landstingens politiska beslutssystem ställs ofta inför övermäktigt motstånd.
Enigheten om vilka besluts som krävs är genomgående stor bland ansvariga politiker, samtidigt som de upplever att opinionen konsekvent bestraffar ansvarstagande och att politikens logik uppmuntrar till populism!”
Så skriver ansvarsutredningen i ett diskussionsunderlag om hälso o sjukvårdens struktur och uppgiftsfördelning och jag är böjd att hålla med!
Vårt landsting avviker inte från den problemformuleringen, problemen som beskrivs känner vi tvärtom igen oss i!
I en tid där den medicinsktekniska utvecklingen befinner sig i full galopp tar länets skatteunderlag sig fram i en maklig skritt!
Och hinderbanans diken och hinder försvåras mitt under loppet genom att vi på ett halvår tappat tiotals miljoner i statsbidrag och skattekraft (enl. senaste prognosen.)
Att vi trots allt lyckats bromsa in den snabba kostnadsgaloppen så att vi idag har kanske den lägsta kostnadsutvecklingen i landet har inte räckt.
Att vi dessutom satt åtgärdsplaner i sjön , haft stoppaket och bromsat upp investeringar har heller inte räckt, inte heller ett tillsättande av en produktionsberedning, en produktionsdirektör och ett anställningsstopp har haft tillräcklig effekt (i alla fall inte där det borde ha haft effekt!)
Listan på politiska beslut för att komma till rätta med ekonomin kan göras lång…
Dessa beslut har det också funnits en gemensam syn på i styrelsen.
Banan som dessa hästar rusar fram på är egentligen en ganska enkel bana, vi har själv lagt den genom att vara skuldfria och genom åren gjort rejäla avsättningar för våra anställdas pensioner!
Jag vill här passa på att understryka att vi har en bra sjukvård med hög kvalité i vårt län, det är viktigt att komma ihåg det i debatten så vi inte beskriver den som enbart ett budgetproblem!
Och för oss förtroendevalda finns egentligen bara en uppgift:
att försöka tillgodose de behov som våra innevånare har, när det gäller såväl sjukvård som trafik och kultur!
Vi har förväntningar på oss att kunna tillgodose behovet av att få utslitna knän och höfter utbytta, förkalkade kranskärl renoverade, depressioner botade, ofrivillig barnlöshet hävd och vår förlorade potens återställd.
Dessa förväntningar drivs upp ytterligare av dem som har ett intresse av att driva upp sjukvårdens produktion och dess kostnader ett exempel är Läkemedelsindustrin som naturligtvis ser möjligheter att kunna slå ”all time high nära nog årligen” man ”lobbar” på alla möjliga sätt ex. 30 av 50 patient & handikapporg. sponsras av läkemedelsindustrin (prof. Björn Beerman).
Och vad skulle skilja en privatiserad vårdapparat mot den privata läkemedelsindustrin?
Utbudet är alltså begränsat men efterfrågan är oändlig och hur gör vi då?
Från majoritetens sida har vi valt att föreslå fullmäktige att besluta om en skattehöjning på 50 öre.
En 50 öring som kan ge våra ansträngda kliniker möjlighet att upprätthålla en god vård men också tid för att ställa om sin verksamhet utifrån de förutsättningar som vi har.
Vi ser nödvändigheten av att tillföra vår sjukvård dessa 200 miljoner, vi vill inte göra som man gör i oppositionen, där man intecknar en kalkyl, man lägger in en option på en gissning.
Vi tror dessutom, vis av erfarenhet, att det kommer att behövas en budgetmarginal (även en så blygsam marginal som 1%)för att möta oväntade kostnader (för ex pensionsavsättningar)
Och med anledning av det jag nämnde tidigare så finns det en logisk motsättning i att överlåta en stor del av vårdproduktionen till privata näringsidkare för att rationalisera den eftersom marknadskrafterna, sedan man uppnått den påstådda effektiviseringen ändå kommer att driva på kostnadsutvecklingen p.g.a. av marknadens naturliga krav på vinstoptimering och expansion!
Ett tydligt exempel på detta är USA som ligger runt 15 % av BNP och ändå ligger långt, långt från den Svenska sjukvården kvalitéer.
För att klara hem det budgetförslag som ligger från majoritetens sida måste tyvärr landstinget bli färre anställda under nästa år, det är tråkigt men nödvändigt. Vad som dock är än värre är alltså det budgetalternativ som oppositionen lägger fram som innebär att ytterligare 150 – 200 personer kommer att försvinna från vården!
Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag!