Naturbruksgymnasiet
I Måndags nådde Landstinget Gävleborg och Ljusdals och Bollnäs kommuner en överenskommelse ang. huvudmannaskapet för Naturbruksgymnasiet. Från årskiftet planerar vi att dessa båda skolor (nytorp resp. skogsbruksskolan) ska vara övertagna av Bollnäs respektive Ljusdals kommun.
Det har varit en ganska lång resa fram till denna överenskommelse men nu är vi alltså framme och det känns bra!
Från Landstingets sida är vi övertygade att kommunerna kommer att driva skolorna på ett framgångsrikt sätt och med det frisök som träder ikraft från årskiftet kommer man att kunna rekrytera elever från hela landet. Skolorna har med sin duktiga personal genom åren visat att de håller en hög kvalité, flera utvärderingar har gett skolorna högsta betyg.
Det som nu vidtar är en process som möjliggör för personalen att på ett smidigt sätt fortsätta sitt utomordentliga arbete för de nya huvudmännen.
debattsvar på Björn Brinks desperata utfall
 |
|
 |
| |
| | 2006-03-23 kl. 01.00 | | Luftbudget från oppositionen |  |  | Oppositionsrådet Björn Brink, c, skriver i en debattartikel 20/3 om 'kaoset i landstinget', om hur majoriteten 'klöser sig fast vid positionerna' på ett sätt som är 'patetiskt'. Samtidigt vill Brink förklara varför oppositionen inte själv tog makten vid fullmäktige i februari. Artikeln förtjänar några kommentarer.
Brink ondgör sig över att vi inte väljer att avgå. Han påstår att detta skulle vara föreskrivet i kommunallagen, vilket inte stämmer då kommunallagen saknar regler för hur dessa situationer ska hanteras. Samtidigt ägnar Brink den andra halvan av sin artikel åt att förklara varför han själv inte tog makten. De argument Brink framför för att inte ta makten var också våra argument för att sitta kvar, så det borde vi inte behöva orda mer om.
Sanningen är ju att oppositionen hade alla chanser att ta över. Under hela perioden 29 november till 14 februari satt de i förhandlingar om att bilda en ny majoritet. De misslyckades - inte bara med att få ihop en majoritet utan också med att få ett enigt agerande inom oppositionen. Sjukvårdspartiet nominerade en egen kandidat till landstingsstyrelsen som inte fick stöd av något av de övriga oppositionspartierna. Det är för att dölja detta misslyckande som Brink närmast desperat går ut med en debattartikel i en fråga som varit inaktuell i över en månad. (Björn Brinks insinuationer om att det skulle vara arvodet som gör att vi sitter kvar kan enbart bemötas med att vi tycker det skulle vara ganska bekvämt att lyfta oppositionsrådsarvode på 450 000 kronor per år för att gå på några sammanträden i informationssyfte och göra tre ändringar i budgetunderlaget. Om vi inte kände ansvar för landstingets verksamheter skulle vi alltså gärna ta över Brinks arbete.)
För vår majoritet är det ett problem att de borgerligas budget gick igenom. I ekonomiska termer är dock skillnaderna små. Oppositionen har använt vårt budgetunderlag och gjort tre ändringar:
1. En miljon har flyttats från ledningskontorets budget till samhällsmedicin.
2. Femton miljoner har flyttats från 'administration' till hälso- och sjukvården.
3. Styrelsen har fått uppdraget att upphandla sex hälsocentraler, sjukvårdsrådgivningen och länsservice, vilket beräknas ge 47 miljoner kronor 2006 och 67 miljoner kronor 2007.
Dessa skillnader utgör mindre än två procent av den totala budgeten. De första två ändringarna är inte av sådan karaktär att de utgjort något problem att hantera. Den sista ändringen är den problematiska. Det kan ibland vara nödvändigt att upphandla verksamheter, men vi saknar oppositionens övertro på alternativ drift som något positivt i sig. För oss är det väsentliga alltid kvaliteten på vården. Vi har ingen önskan om att slå fast en viss andel som ska drivas i alternativ drift eller gå ut med gigantiska upphandlingar, vilket oppositionen vill. Bakgrunden till detta är egentligen en vilja att öppna svensk sjukvård för mer av marknadstänkande och en försäkringsbaserad konstruktion. Det är den stora ideologiska skiljelinjen.
Fullmäktiges beslut måste dock respekteras. Vi har därför påbörjat arbetet med att ta fram ett upphandlingsunderlag. Det står nu klart att vi har haft rätt hela tiden när vi sagt att det är omöjligt att under 2006 plocka hem 47 miljoner genom dessa upphandlingar. Om man ska följa lagen om offentlig upphandling så tar det tid att genomföra upphandlingar. Det borde oppositionen veta och inte räkna in rena luftintäkter i budgeten.
Väljarna kan ju själva avgöra om de helst vill ha en landstingsmajoritet som tar ansvar för att göra det bästa även med dåliga beslut eller en majoritet som lägger luftbudgetar och flyr sitt ansvar.
Ann-Margret Knapp, s, landstingsråd, Alf Norberg, v, landstingsråd och Ann-Catrin Bergman, mp, landstingsråd
|
|  | | | | | | |
|
|
Den vilsne gossen Marcus - debattsvar i länsmedia mars 2006
2006-03-03 kl. 01.00 |
| Låg debattnivå, Häggström! |
 |
 |
Replik till Marcus Häggström, insändare 1/3 angående folktandvården.
Häggström påstår att han fört dialog med vänsterns landstingsgrupp och med mig angående organisationsutredningen (Clarakommittén) så sent som våren 2005.
Det är naturligtvis ett påstående gripet ur luften eftersom våra kontakter med Söderhamnsvildarna upphörde redan på vårvintern 2005!
Jag uppmanade i början av förra året både Marcus och Anna att komma tillbaka till vår landstingsgrupp eftersom det är där vi diskuterar politiska frågor och bryter argument.
Efter att ha blivit kallad idiot, att använda sovjetiskt maktspråk (vad nu det är), att mina argument liknats vid en domutsaga ur en Kafkanovell och slutligen upprepade gånger blivit kallad för nykommunist så kanske det är förståeligt att jag tröttnade under våren 2005.
Det sista argumentet är särskilt intressant eftersom Marcus själv så sent som ifjol gick omkring med ett brett bälte med hammaren och skäran på och året innan kallade sig för... ja just det!
Vänsterpartiet gick till val på ett politiskt program som jag fortfarande står bakom, då 2002, stod även Marcus bakom det vilket man knappast kan påstå att han gör i dag, så frågan om vem som är lögnare och svikare bör man absolut fundera över.
Många funderar säkert vad den så kallade förnyelsen som dessa tre par i Söderhamn ägnar sig åt består av. Därför ska jag helt kort beskriva den:
De har arbetat för skolnedläggelse.
De har drivit frågan om att avgiftsbelägga skolmat.
De har aktivt motarbetat en skattefinansierad välfärd.
De har aktivt tagit ställning för privatisering av sjukvården.
De har aktivt och i flera skrivelser talat sig varm högre avgifter.
De har agerat strejkbrytare under rådande konflikt.
De har inte vid något tillfälle kritiserat borgerligheten men väl angripit vänstermajoriteten.
De har slutligen under en dryg månad ägnat mycket tid och kraft åt att försöka ta makten i Landstinget Gävleborg, naturligtvis tillsammans med sina nyvunna vänner på högersidan.
De kallar sig fortfarande vänster?
Som det politiska innehållet i denna förnyelse ser ut så finns det väl redan ett parti på högerkanten som driver dessa frågor, varför ska då väljarna som vill ha denna utveckling rösta på några vilsna själar som kallar sig vänster?
Jag har ingen avsikt att i fortsättningen debattera på denna låga nivå i media utan jag låter helt enkelt väljarna avgöra vem som har störst trovärdighet.
Alf Norberg, v
landstingsråd i Gävleborg län
|
|