alf norberg

Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.

Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.

Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.

I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrisburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.

Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannorlikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...

Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.

I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.

Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.

Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.

Jag dricker gärna en öl ibland, en öl kan passa till en välkryddad middag, den kan också svalka skönt en varm sommardag.
Men det är samtidigt viktigt att vi i Sverige har en ansvarsfull alkoholpolitik som motverkar överkonsumtion och förhindrar att våra ungdomar alkoholdebuterar som unga tonåringar.Detta kräver att polis, sociala myndigheter och beslutsfattare samarbetar med bl.a. bryggerinäringen.

 I Hudiksvall är s.k. bryggerilån ett vanligt sätt för stadens krögare att finansiera sina restaurangköp eller få verksamheten att gå ihop.
En restaurang har sedan 2006 en förtida rabatt på 450 000 kr från Carlsbergs bryggeri - vilket förutsätter att den säljer 15000 liter fat öl + 200 kolli flasköl (III)och 150 kolli cider per år. Hur långt detta avtal löper vet jag inte.
En annan restaurang i Hudiksvall hade en rabatt från Carlsberg på 300 000 kr och avtalet löpte under tiden 2005-2008. Motkravet från Carlsberg var att man skulle kränga 24940 liter klass III öl och stark-cider.
Ett av stadens stora Hotell & restaurang har ett avtal med Årbro bryggeri från 2009 som ger en rabatt på 1 200 000 kr, motkravet är att det ska säljas minst 24000 liter öl, 2700 liter vin och sprit per år. Detta avtal gäller i 5 år.
En krögare har ett avtal som gäller två mindre matställen, i avtalet ger Spendrups bryggeri en rabatt på 650 000 kr som gäller för 4 år. Spendrups kräver i gengäld att försäljningen minst når upp till 25 000 liter öl, 3000 liter cider, 1000 liter vin och 200 liter sprit per år.
Det finns goda skäl att anta att detta förekommer i hela landet och handlar om gigantiska volymer alkohol som bryggerinäringen kräver att krögarna ska hälla i sina gäster.Det är inte att ta alkoholpolitiskt ansvar, det är snarare det motsatta!
Krognäringen är en högriskbransch och bankerna är därför inte så villiga att låna ut pengar till krogspekulanter, detta har skapat en nisch för bryggerierna att låna ut pengar (kraftigt rabattera alkoholen) men som motkrav begära att näringsstället kränger tiotusentals liter alkohol som bryggeriet levererar.Och trenden är tydlig, för varje ägarbyte som sker tenderar bryggerierna att kräva större försäljningsvolymer än tidigare när man erbjuder sina rabatter.Detta är måhända inte olagligt men känns moraliskt mycket tveksamt.

 Alf Norberg
oppositionsråd, ledamot av socialnämnden (V)